Diarienr: 910-17-8.1 / Beslutsdatum: 2 maj 2017

Promemorian Elektronisk övervakning av kontaktförbud (Ds 2017:1)

(Departementets diarienummer Ju2017/00545/L5)

De förslag som läggs fram i promemorian ska göra det möjligt att besluta om elektronisk övervakning av kontaktförbud i fler situationer än i dag.

Dagens regler om elektronisk övervakning av kontaktförbud finns i lagen (1988:688) om kontaktförbud och trädde i kraft under 2011. Förarbetena finns bl.a. i betänkandet Stalkning – ett allvarligt brott (SOU 2008:81) och i regeringens proposition 2010/11:45, Förbättrat skydd mot stalkning.

Under remissbehandlingen av betänkandet uttalade Justitiekanslern bl.a. att elektronisk övervakning i de fall där ett kontaktförbud tidigare överträtts innebär ett rimligt ingrepp i förbudspersonens personliga integritet med beaktande av det motstående intresset att värna skyddspersonens liv, hälsa, frid och frihet. Justitiekanslern avstyrkte däremot det förslag som hade lagts fram om att elektronisk övervakning skulle få ske redan när det förelåg sannolika skäl för att förbudspersonen hade överträtt ett kontaktförbud.

Regeringen anslöt sig till den bedömningen och uttalade att en ordning som innebar att en person skulle kunna underkastas betydande inskränkningar i rörelsefriheten, trots att det inte hade konstaterats att hon eller hon överträtt ett kontaktförbud, var betänklig ur rättssäkerhetssynpunkt (a. prop. s. 49 f.).

De förslag som läggs fram i den nu aktuella promemorian innebär att det även i fortsättningen ska krävas att ett tidigare kontaktförbud har överträtts, för att elektronisk övervakning ska kunna komma i fråga. Någon ändring i fråga om beviskraven avseende den tidigare överträdelsen föreslås inte (avsnitt 6.3 i promemorian). Justitiekanslern har mot den bakgrunden inte några synpunkter på förslaget att elektronisk övervakning ska kunna ske även vid utvidgade kontaktförbud. Ingreppet i förbudspersonens integritet framstår som rimligt med hänsyn till det motstående intresse som finns.

Justitiekanslern konstaterar att frågan om offentligt biträde inte berörs i promemorian. Av 7 a § lagen om kontakförbud framgår i dag att offentligt biträde ska förordnas för den som förbudet gäller eller avses gälla, om det inte måste antas att behov av biträde saknas, i fråga om kontaktförbud avseende gemensam bostad eller särskilt utvidgat kontaktförbud.

Anledningen till att offentligt biträde kan förordnas i fråga om särskilt utvidgat kontaktförbud är enligt förarbetena att ett sådant beslut i regel ska förenas med villkor om elektronisk övervakning (a. prop. s. 60). Regeringen angav att detta är en åtgärd som griper in i den personliga integriteten och begränsar den enskildes rörelsefrihet. Starka rättssäkerhetsskäl ansågs tala för att den som förbudet avses gälla bör ges rätt till offentligt biträde.

Förslagen i promemorian innebär att inte bara särskilt utvidgade kontakt­förbud utan också utvidgade kontaktförbud som huvudregel ska förenas med villkor om elektronisk övervakning, om den mot vilken förbudet avses gälla har överträtt ett kontaktförbud. Skälen för att offentligt biträde ska kunna förordnas framstår som lika tungt vägande i dessa fall som när ett särskilt utvidgat kontaktförbud förenas med villkor om elektronisk övervakning. Det bör därför finnas en rätt till offentligt biträde även i dessa fall. Frågan måste i vart fall uppmärksammas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

I övrigt har Justitiekanslern, utifrån de utgångspunkter som myndigheten främst har att beakta, inte några synpunkter på för­slag­en.