Ersättning enligt frihetsberövandelagen har jämkats till noll på grund av eget beteende

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern avslår JE:s begäran om ersättning. 

Begäran m.m. 

JE har varit anhållen och häktad under tiden den 9 oktober – 15 december 2016 på grund av misstanke om brott. Frikännande dom har meddelats. 

JE har begärt ersättning för lidande med 75 000 kr och för förlorad ersättning från den norska försäkringskassan (NAV) med 24 669 kr. På de yrkade beloppen har ränta yrkats enligt räntelagen. JE har även begärt ersättning för ombudskostnader. 

Åklagarmyndigheten har utan närmare motivering motsatt sig helt bifall till JE:s begäran. 

Justitiekanslerns bedömning 

Allmänna utgångspunkter 

Frikännande dom har meddelats. JE är därför i princip berättigad till ersättning enligt 2 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) för det lidande som frihetsberövandet kan antas ha inneburit för honom.  

I 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen anges att ersättning kan vägras eller sättas ned om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas. Det är närmast fråga om situationer då en skadelidande har handlat på ett sådant sätt att han har dragit misstankarna till sig, t.ex. genom att aktivt delta i ett stökigt gängs förehavanden utan att det i slutänden kan visas att han har begått något brott (prop. 1997/98:105 s. 55). Regeln bör enbart tillämpas i de fall där den frihetsberövades eget beteende eller handlande har varit avgörande för beslutet att ingripa mot denne (a. prop. s. 26). Ersättning får inte vägras eller sättas ned enbart på den grunden att misstanke om brott kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd. 

Med hänsyn till att möjligheten till jämkning kan anses innefatta ett undantag från den grundläggande rättsstatliga principen att den som inte har blivit dömd i en rättegång ska betraktas som oskyldig, och som en konsekvens av detta normalt bör tillerkännas ersättning av det allmänna för ett frihetsberövande, är det påkallat med en restriktiv tillämpning av jämkningsbestämmelsen. Det ankommer vidare på staten att visa att förutsättningarna för jämkning är uppfyllda (a. prop. s. 25 f. och s. 56). 

I rättsfallet NJA 2013 s. 1003 (p. 14) sägs att med uttrycket eget beteende i 6 § tredje stycket frihetsberövadelagen avses något annat än det handlande som låg till grund för frihetsinskränkningen (brottspåståendet). 

Domstolarnas bedömning i skuldfrågan 

JE var misstänkt för mord genom knivhugg. Han åtalades för mord, alternativt dråp. Tingsrätten fann det styrkt att JE var gärningsman och att han hade uppsåt till den aktuella gärningen. JE invände dock att han skulle gå fri från ansvar på grund av nödvärn. 

Tingsrätten fann att JE befann sig i en nödvärnssituation och att hans agerande under händelseförloppet, med hänsyn till angreppets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt, inte hade varit uppenbart oförsvarligt. Tingsrätten meddelade frikännande dom i denna del. Målsägandena överklagade tingsrättens dom till Hovrätten för övre Norrland, som avslog överklagandet. 

Föreligger rätt till ersättning? 

JE begav sig den aktuella kvällen, tillsammans med en vän, i bil till en plats i syfte att handla narkotika för en större summa pengar. Han hade med sig en fällkniv i syfte att skydda sig. 

Av tingsrättens dom framgår att JE och hans vän utsattes för ett rånförsök på den plats där narkotikaaffären skulle äga rum. En av angriparna utdelade flera knivhugg mot JE medan denne satt i bilen. Efter att ha blivit knivhuggen lyckades JE ta sig ut ur bilen. Då uppstod ett slagsmål mellan JE och angriparen. JE högg angriparen med sin egen kniv flera gånger. Angriparen avled till följd av de skador som JE hade tillfogat honom. 

Kort efter den aktuella händelsen påträffades JE av en polispatrull i närheten av brottsplatsen. Han uppgav för poliserna att han hade attackerats av två personer och att en av angriparna hade med sig en stor kniv. JE uppgav vidare att han, efter att ha lyckats övermanna angriparen som hade kniven, tog dennes kniv och stack honom med den. 

JE har genom att bege sig till en plats, beväpnad med kniv, för att göra en narkotikaaffär och genom att lämna de uppgifterna till polisen i samband med att han påträffades i närheten av brottsplatsen handlat på ett sådant sätt att han drog misstankarna till sig. Hans eget beteende får därför anses ha föranlett beslutet om frihetsinskränkning på ett sådant sätt att jämkning av ersättningen ska ske enligt 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen. Jämkning bör ske till noll, d.v.s. ersättning bör vägras helt. 

Vid denna bedömning finns inte förutsättningar att utge någon ersättning till JE för hans ombudskostnader i ärendet.