Avsaknaden av en möjlighet till ersättning i någon form för en id-kapad privatpersons advokatkostnader i särpräglat förvaltningsmål har utgjort en överträdelse av Europakonventionen

En man som fått sin identitet kapad drabbades av ett återkrav från Skatteverkets sida på knappt 300 000 kr. Beloppet avsåg så kallade rotförskott som hade utbetalats till ett konto som öppnats i mannens namn. Mannen klagade på beslutet om återbetalning till förvaltningsrätten som fann att mannen inte lyckats visa att det inte var han som hade fått medlen utbetalda. Mannen anlitade då en advokat som i kammarrätten förde bevisning om att hans identitet hade kapats. Bevisningen medförde att förvaltningsrättens dom och Skatteverkets beslut undanröjdes av kammarrätten. Kammarrätten avvisade dock mannens yrkande om ersättning för de ombudskostnader han haft. Skälet var att det saknades lagstöd för att ersätta sådana kostnader i mål om återkrav.

Mannen vände sig då till Justitiekanslern och begärde ersättning för kostnaderna som skadestånd. Justitiekanslern avslog hans anspråk eftersom varken Skatteverket eller domstolarna hade gjort sig skyldiga till fel eller försummelser eller för den delen överträdelser
av Europakonventionen.

Justitiekanslern konstaterade samtidigt i beslutet att omständigheterna varit sådana att det varit nödvändigt för mannen att anlita ett juridiskt skolat ombud som kunde föra bevisning om att hans identitet hade kapats. Justitiekanslern uttalade därför att det kunde ifrågasättas om avsaknaden av en ersättningsmöjlighet vid återkrav enligt den tillämpliga processordningen var förenlig med rätten till rättvis rättegång. Justitiekanslern prövade dock inte om avsaknaden av ersättningsmöjligheter (inklusive skadestånd) i mannens fall i sig utgjorde en överträdelse av Europakonventionen.

Sedan mannen väckt talan mot staten i Stockholms tingsrätt, har Justitiekanslern bedömt att avsaknaden av en rättslig möjlighet för mannen att få rättegångskostnaderna ersätta i någon form (t.ex. som skadestånd), i hans fall utgör en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen. Justitiekanslern har därför i sitt svaromål medgett att skadestånd utges med stöd av 3 kap. 4 § skadeståndslagen.

Justitiekanslerns medgivande är linje med Högsta förvaltningsdomstolens beslut i 2022 ref. 10 där domstolen uttalade att det inte uteslutas att avsaknaden av en möjlighet till ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål i vissa undantagssituationer kan utgöra en överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen. Justitiekanslern har med andra ord bedömt att det här rör sig om ett sådan undantagssituation. Avgörande för medgivandet har varit bedömningen att det varit utsiktslöst för mannen att få kostnaderna ersatta som skadestånd på grund av myndigheternas eller domstolarnas agerande.

Justitiekanslerns medgivande ska alltså inte förstås som att det finns en generell rätt till ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål där den enskilde haft framgång. Att en sådan rätt undantagsvis kan finnas i särpräglade fall är en annan sak. Frågan om en rätt till ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål ska införas är för närvarande föremål för utredning (se Dir 2024:39 https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2024/04/dir.-202439).