Kiinteistö Oy Mäkisalmela, ST1 ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 3083-08-45) – privatinförsel av lågbeskattad "röd" dieselbrännolja från Finland (EU-skadestånd)

Kiinteistö Oy Mäkisalmela, ST1 yrkade vid Stockholms tingsrätt (mål nr T 5756-08) skadestånd av staten med 2 865 143 kr. Bolaget gjorde främst gällande att staten har ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att ta ut svensk punktskatt vid införsel av lågbeskattad finsk eldningsolja när införseln skett med hjälp av en ”oljevagn” (ett släp med en 1 000-literscistern) som bolaget hade hyrt ut. Bolaget gjorde gällande att det strider mot direktiv 92/12/EEG (punktskattedirektivet) att ta ut svensk punktskatt.

Stockholms tingsrätt ogillade i dom den 22 december 2009 bolagets talan. Tingsrätten anförde att punktskattedirektivet inte utgjorde hinder mot att ta ut svensk punktskatt eftersom det transportsätt som hade använts var att betrakta som ett ”ovanligt transportsätt” i den mening som avses i artikel 9.3 i direktivet och medlemsstaterna i sådana situationer är oförhindrade att föreskriva och tillämpa nationella bestämmelser om punktskatteplikt. Tingsrätten konstaterade att den vid tiden för införseln gällande bestämmelsen om punktskatt i och för sig var utformad så att punktskatt togs ut oavsett om transportsättet var ovanligt eller inte. Bestämmelsens tillämpningsområde var därför vidare än direktivet tillät men dess tillämpning var i det aktuella fallet inte otillåten eftersom införseln hade skett med ett ovanligt transportsätt. Staten var därför oförhindrad av unionsrätten att med tillämpning av den svenska skattebestämmelsen kräva betalning av punktskatt.

Kiinteistö Oy Mäkisalmela, ST1 överklagade till Svea hovrätt (mål nr T 649-10). I dom den 27 april 2011 fastställde hovrätten tingsrättens dom.

Kiinteistö Oy Mäkisalmela, ST1 överklagade till Högsta domstolen (mål nr T 2572-11).

Högsta domstolen beslutade den 28 maj 2012 att meddela prövningstillstånd i frågan om det förhållandet att bestämmelsen i 4 kap. 1 § 5 lagen om skatt på energi, i den lydelse som är aktuell i målet, inte är förenlig med punktskattedirektivet innebär att bestämmelsen inte får tillämpas heller om tillämpningen i och för sig är förenlig med direktivet. Högsta domstolen förklarade samtidigt frågan om meddelande av prövningstillstånd rörande målet i övriga delar vilande.

Staten vidhöll i svarsskrivelse den 23 juli 2012  att unionsrätten inte hindrat en tillämpning av skattebestämmelsen och de därtill knutna straff- och straffprocessuella bestämmelserna i ett sådant fall som det aktuella.

I dom den 23 december 2013 förklarade Högsta domstolen att det förhållandet att bestämmelsen i 4 kap. 1 § 5 lagen om skatt på energi inte var helt förenlig med punktskattedirektivet inte innebär att bestämmelsen – vid en straffrättslig bedömning – inte får tillämpas i de delar där den var förenlig med direktivet. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd i övriga delar av målet och hovrättens dom står därmed fast.