Betsson AB ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 5254-12-45) – underlåten anmälan av tekniska föreskrifter om spelautomater

Betsson AB yrkade i Högsta domstolen (mål nr T 2266-12) skadestånd av staten med 102 045 000 kr. Talan avsåg samma skada som Betsson AB förde talan om i dnr 7377-06-45 men som där grundades på det unionsrättsliga skadeståndsintitutet. Den skadeståndsgrundande handlingen avsåg underlåtenheten att enligt direktiv 83/189/EEG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (nu ersatt av direktiv 98/34/EG) till kommissionen föranmäla de ändringar i lotterilagen som trädde i kraft den 1 januari 1997 och som innebar att spel på sådana spelautomater – s.k. lyckohjul – som bolaget förfogande över inte var tillåtet. Efter att Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt ogillat det unionsrättsligt grundade skadeståndsanspråket, eftersom en underlåtenheten att iaktta anmälningsförfarandet enligt direktivet inte innefattar en överträdelse av en regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda i den mening som avses i EU-domstolens praxis om medlemsstaternas skadeståndsansvar och underlåtenheten därför inte kunde medföra skadeståndsansvar på unionsrättslig grund, begärde Betsson AB i Högsta domstolen skadestånd med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Skadeståndstalan med stöd av skadeståndslagens bestämmelse om det allmännas ansvar väcks, i enlighet med vad som föreskrivs i 3 kap. 10 § skadeståndslagen i Högsta domstolen.

Staten bestred i svaromål den 27 juli 2012 käromålet. Staten konstaterade att de rättsfrågor som väcks i målet har behandlats i NJA 2001 s. 2010 och 2010 s. 8. Staten ifrågasatte inte att den underlåtna anmälan enligt direktivet innebär att det vid antagandet av lagändringarna har förekommit ett formfel vid myndighetsutövning som kan föranleda skadeståndsskyldighet enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen under förutsättning att även övriga villkor för skadeståndsansvar är uppfyllda. Staten bestred att formfelet utgör fel eller försummelse i den mening som avses i bestämmelsen. Frågan om anmälningsskyldighet förelåg var nämligen mycket svårbedömd och regeringens bedömning i den delen var inte uppenbart oriktig. Därtill framhöll staten att ändringarna i lotterilagen utgör ett generellt normbeslut som riktar sig till envar, varför staten bestred att ändringarna till sitt innehåll reellt sett tar sikte på en så klart avgränsad krets av enskilda att de ter sig jämförbara med ett konkret beslut riktat direkt mot en enskild som tillhör denna krets. Staten bestred därför att är möjligt för Betsson AB, som har rättat sig efter den felaktigt antagna normen, att få skadestånd av staten.  Staten bestred slutligen även att Betsson AB kan visa att bolaget, om regeringen hade bedömt att lagändringarna skulle ha anmälts enligt direktivet, på objektiva grunder hade haft anledning att räkna med att lagändringarna över huvud taget inte skulle ha föreslagits riksdagen, att den materiella regleringen inte skulle ha genomförts med väsentligen samma innehåll som rent faktiskt har skett eller att reglerna skulle ha införts med en beaktansvärd senareläggning.

Den 5 mars 2013 beslutade Högsta domstolen att inte meddela prövningstillstånd avseende målet om skadestånd enligt det unionsrättsliga skadeståndsinstitutet, varvid den ogillande domen i det målet stod fast.

Huvudförhandling hölls den 4 december 2013 och i dom den 23 december 2013 ogillade Högsta domstolen Betsson AB:s talan om skadestånd enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Högsta domstolen konstaterade att lagändringen riktade sig till envar som bedrev eller kunde tänkas komma att bedriva spel på lyckohjul. Förbudet mot lyckohjul var därmed inte jämförbart med ett beslut riktat mot en enskild. Redan av denna anledning kunde i enlighet med vad som fastslagits i NJA 2010 s. 8 underlåtenheten att anmäla lagändringen inte medföra rätt till skadestånd.