Kezban i Göteborg AB ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 8258-10-45) – miljösaktionsavgift påstås vara uppenbart oriktig eller påförd utan stöd i lag (artikel 7 EKMR)

Justitiekanslern avslog i frivillig skadereglering Kezban i Göteborg AB:s anspråk på skadestånd. Bolaget hade till stöd för anspråket anfört att ett beslut om miljösanktionsavgift innefattade dels fel eller försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen, dels en överträdelse av förbudet mot att utan stöd i lag ådöma någon straff enligt artikel 7 i Europakonventionen. Avgiften hade påförts bolaget pga. att bolaget hade salufört juice i metallburkar som inte ingick i ett retursystem. Bolaget anförde att frukthalten i juicen – enligt leverantörens uppgifter – var så hög att juicen var undantagen från kravet på retursystem. Jordbruksverkets beslut om avgift hade fastställts av Växjö tingsrätt, miljödomstolen. Bolaget hade inte överklagat miljödomstolens avgörande.

Kezban i Göteborg AB yrkade därefter i Göta hovrätt (mål nr T 3602-10) skadestånd av staten med 32 655 kr avseende såväl ren förmögenhetsskada (7 655 kr) som ideell skada (25 000 kr).

I dom den 14 oktober 2011 ogillades käromålet av Göta hovrätt. Hovrätten konstaterade att Kezban i Göteborg AB inte hade visat att ett förbiseende av några lagregler hade ägt rum från miljödomstolens sida och att miljödomstolen inte heller hade gjort någon sådan allvarlig felbedömning vid tillämpningen av bestämmelserna som kunde föranleda skadeståndsansvar för staten. Det hade därför inte förekommit fel eller försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Avslutningsvis fann hovrätten att påförandet av miljösanktionsavgift – även om det grundade sig på bestämmelser som gav visst utrymme för tolkning – inte kunde anses oförutsebart på ett sådant sätt att artikel 7 i Europakonventionen hade överträtts. Eftersom käromålet ogillades redan på dessa grunder saknades det anledning för hovrätten att gå in på betydelsen av att bolaget inte hade överklagat miljödomstolens avgörande.

Kezban i Göteborg AB överklagade till Högsta domstolen (mål nr T 5180-11). I dom den 18 oktober 2013 ändrade Högsta domstolen hovrättens dom i själva saken och förpliktade staten att till Kezban i Göteborg AB betala 7 655 kr jämte ränta. Högsta domstolen förordnade också  att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad i hovrätten liksom i Högsta domstolen.

I likhet med hovrätten bedömde Högsta domstolen att artikel 7 i Europakonventionen inte hade överträtts. Högsta domstolen fann dock att grundläggande rättssäkerhetsgarantier hade satts åt sidan. Detta eftersom Jordbruksverket i sitt beslut, i anslutning till att 10 § retursystemförordningen inte nämnde några relevanta påståenden rörande vilken typ av dryck burkarna innehöll. Det framgick därför inte ens efter en tolkning av anklagelseakten hur burkarnas innehåll enligt Jordbruksverkets uppfattning förhöll sig till undantaget i 10 § andra stycket i förordningen. Miljödomstolen utredde inte heller på det sätt som krävs enligt 8 § förvaltningsprocesslagen (jfr 12 § lagen om domstolsärenden) och artikel 6.3 a) i konventionen hur Jordbruksverkets anklagelse i detta hänseende var beskaffad. Av detta följde enligt Högsta domstolen att det var fel, som målet förelåg för miljödomstolen, att påföra bolaget miljösanktionsavgift. Bolaget hade mot denna bakgrund rätt till ersättning för dels sanktionsavgiften, dels burkarnas värde. Däremot fann Högsta domstolen att den rättighetskränkning som bolaget utsatts för inte fordrade gottgörelse för ideell skada utöver vad som låg i erkännandet av kränkningen. Bolagets yrkande om ersättning för ideell skada avslogs därmed.