Justitiekanslern ./. M-L.K-B (dnr 7108-08-35) – brott mot tystnadsplikt (anonymitetsskydd)

I tidningen Norra Skåne Hässleholmstidningen och Kristianstadsupplagan ("Norra Skåne") publicerades den 19 april 2008 en artikel om ett medborgargarde i Hässleholm. Uppgifterna om medborgargardet lämnades av N-E.H. I artikeln kallades han för "talesmannen" och det angavs att han ville vara anonym. Den 23 april 2008 publicerade Norra Skåne en artikel om medborgargardet. På löpsedlar fanns rubriken "Högerextrem nationalist bakom medborgargardet i Hässleholm". På tidningens förstasida namngavs N-E.H. I en artikel senare i tidningen med underrubriken "Medborgargardets talesman var partiledare" angavs att den anonyme mannen bakom idén att starta medborgargardet var N-E.H. I artikeln upprepades hans namn flera gånger samt fanns ett fotografi av honom. Även hans bostadsområde angavs.

Justitiekanslern väckte vid Hässleholms tingsrätt (mål nr B 18-09) åtal mot M-L.K-B. för brott mot tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen (TF), genom att i egenskap av ansvarig utgivare för tidningen Norra Skåne uppsåtligen i samband med att tidningen kom ut den 23 april 2008 ha röjt att det var N-E.H. som hade lämnat ett meddelande till en av tidningens reportrar för offentliggörande i tryckt skrift. N-E.H. hade utlovats anonymitet och hade inte samtyckt till att hans identitet röjdes.

I dom den 25 september 2009 ogillade Hässleholms tingsrätt åtalet. Tingsrätten bedömde att artikeln den 19 april kunde åtskiljas från publiceringen den 23 april då den senare artikeln inte hade fokus på medborgargardet som sådant utan personen bakom medborgargardet. Enligt tingsrätten kunde det knappast vara ovanligt att en tidning med utgångspunkt i en uppgiftslämnares uppgifter forskade vidare, vilket kan leda till nya artiklar om den företeelse som uppgifterna avsett. Att det leder till att det blir uppgiftslämnares person som blir nyheten måste också kunna inträffa. Under förutsättning att det kan bedömas att det finns skäl att ”flytta fokus” från uppgiftslämnarens uppgift till uppgiftslämnaren som sådan borde det enligt tingsrätten inte med nödvändighet leda till att det föreligger ett brott mot tystnadsplikten enligt TF.

Justitiekanslern överklagade till Hovrätten över Skåne och Blekinge (mål nr B 2511-09).

M-L.K-B. vidhöll att meddelarskyddet på grund av ett ändrat nyhetsläge var satt ur spel vid publiceringen den 23 april 2008 och att N-E.H. i vart fall samtyckt till att hans identitet röjdes.

I dom den 25 maj 2010 dömde hovrätten M-L.K-B. för brott mot tystnadsplikt till dagsböter.

Hovrätten konstaterade att det inte rådde någon tvekan om att N-E.H. inför publiceringen av den första artikeln den 19 april begärde och dessutom av tidningen fick skydd som meddelare, en önskan som också respekterades vid publicering av en andra artikel den 22 april. Klart stod också att tidningen genom att en dag senare, den 23 april, både på förstasidan och i själva artikeln röjt att det var N-E.H. som var den anonyma uppgiftslämnare som man hade refererat till i den första och andra artikeln. Enligt hovrätten utgjorde det meddelarskydd som N-E.H. tidigare hade fått inte något hinder för tidningen att publicera en artikel om N-E.H:s politiska aktiviteter och bakgrund eller att i samband med det röja hans identitet. Skyddet enligt 3 kap. 3 första stycket TF får man i egenskap av meddelare. Det betyder således inte att en tidning är förhindrad att i andra sammanhang senare namnge en person som man tidigare gett meddelarskydd. Men det gäller enligt hovrätten så länge den senare publiceringen inte leder till att tidningen därigenom röjer att denna namngivna person i ett tidigare sammanhang var den som lämnade uppgifter för vilka meddelarskyddet gäller. Enligt M-L.K-B:s egna uppgifter var det faktum att en person med N-E.H:s bakgrund bodde i Hässleholm en nyhet i sig. För den nyheten gällde, enligt hovrätten, inget meddelarskydd för N-E.H. l det avseendet hade han inte lämnat några uppgifter som gav honom rätt till sådant skydd. Däremot hade denna nyhet enligt hovrätten inte gett tidningen rätt att avslöja N-E.H. som källan i artikeln den 19 april. Det gäller oavsett att M-L.K-B. och hennes medarbetare från början inte kände till N-E.H:s bakgrund, och att de kände sig lurade vad gäller bakgrunden till eller syftet med medborgargardet. Den som tar emot meddelandet kan inte välja om han eller hon vill respektera ett krav på anonymitet från meddelaren. Tystnadsplikten enligt TF inträder oavsett om mottagaren vill detta eller inte och oavsett vilka efterforskningar man gjort eller inte gjort i förväg.

M-L.K-B. överklagade till Högsta domstolen (mål nr B 2962-10) och Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd utom i frågan om N-E.H. hade samtyckt till att han röjdes som källa. Justitiekanslern bestred ändring.

I dom den 7 juni 2012 fastställde Högsta domstolen hovrättens domslut och meddelade inte prövningstillstånd i frågan om samtycke.

Angående reglernas syfte och betydelse anförde Högsta domstolen att skyddet för meddelarens anonymitet har betydelse för tillgången till information och därmed är en förutsättning för att tryckfriheten ska fylla sin funktion i ett demokratiskt samhälle. Rätten att vara anonym är ett centralt inslag i skyddet för nyhetskällorna. Om anonymiteten inte skyddas kan omgivningens reaktioner avhålla personer från att dra fram betydelsefulla omständigheter i ljuset. Tystnadsplikten utgör ett led i anonymitetsskyddet och bärs upp av samma syften. (Se t.ex. NJA II 1949 s. 401, prop. 1975/76:204 s. 94 – 96, s. 110 och s. 141, prop. 1986/87:151 s. 116 – 117 samt SOU 1990:12 s. 64.) Högsta domstolen underströk att en person som lämnar ett meddelande för publicering och som vill vara anonym därmed ska kunna vara trygg i förvissningen om att hans eller hennes identitet inte röjs av den som har tagit emot uppgifterna. Men reglerna ska enligt Högsta domstolen ses också i det vidare perspektivet att lättnader i tystnadsplikten och därmed i skyddet för meddelarens anonymitet kan få negativa återverkningar på informationsspridningen och samhällsdebatten i stort. Angående invändningen att en strikt tillämpning av tystnadsplikten skulle begränsa det publicistiska utrymmet för artiklar med en annan inriktning än den som meddelandet har avsett och där meddelarens person är av intresse underströk Högsta domstolen att reglerna om tystnadsplikt inte lämnar något utrymme för avvägningar av det slaget vid sidan av de i TF undantagna situationerna. Högsta domstolen konstaterade att tystnadsplikten därmed inte kan efterges därför att det i ett enskilt fall finns ett motstående intresse som kan uppfattas vara starkare.

I fråga om Europakonventionen anförde Högsta domstolen att Europadomstolen i sin rättstillämpning har betonat den stora betydelse som anonymitetsskyddet har för pressens frihet. Europadomstolen har särskilt framhållit att pressens källor skulle kunna bli avskräckta och avstå från att lämna uppgifter av allmänt intresse, om de stod utan skydd, och pekat på de negativa konsekvenser som detta skulle få för pressens möjligheter att förse allmänheten med relevant och tillförlitlig information. Rätten – för meddelaren att vara anonym – och journalisternas skydd mot att tvingas avslöja sina källor – ska därför ses som en del av själva yttrandefriheten och inte som någon begränsning av den friheten i Europakonventionens mening. (Se t.ex. målen Goodwin v. the United Kingdom och Roemen and Schmit v. Luxembourg.)

Angående den s.k. instruktionen i 1 kap. 4 § TF förklarade Högsta domstolen att instruktionen inskärper betydelsen av vissa principer som i och för sig skulle gälla ändå. Framför allt är det fråga om att tryckfrihetens betydelse och särskilda villkor ska beaktas noggrant. Instruktionen innebär inte att man kan lätta på kraven, när det gäller att pröva om rekvisiten i en straffbestämmelse är uppfyllda eller inte. Den har i första hand betraktats som en tolkningsregel för oklara fall, inte som en grund för frihet från straffrättsligt ansvar. Syftet med framställningen ska bedömas objektivt, så som det framträder i texten, och inte mera allmänt efter vad den tilltalade avsett med publiceringen. (Se NJA 1988 s. 118, Axberger s. 107 – 108 samt Ds 1991:78 s. 7 – 8.) Enligt Högsta domstolen ger dock , när överträdelsen innebär att anonymitetsskyddet har satts åt sidan, instruktionen knappast någon ledning. Anonymitetsskyddet är en förutsättning för en väl fungerande tryckfrihet. Det ligger därmed helt i linje också med de tankar som ligger bakom instruktionen att upprätthålla skyddet för meddelarens anonymitet.

Med dessa utgångspunkter kunde konstateras att N-E.H. hade lämnat uppgifterna om medborgargardet för offentliggörande i tidningen Norra Skåne och han omfattades av anonymitetsskyddet, varför tidningen varit förhindrad att röja hans identitet som meddelare utom i de undantagsfall som anges i andra stycket av 3 kap 3 § TF. Något sådant undantagsfall var det alltså inte fråga om.